Inom ramen för en kurs (Artikelskrivandets konst) som jag precis avslutat läste jag Bodil Malmstens fantastiska bok; Så gör jag: konsten att skriva. Tänkte dela med mig av några reflektioner som jag fick kring skrivande och relationen mellan vetensapklig skrivande och skönlitterärt skrivande när jag läste Bodil Malmstens bok…

”Ordning är A och O” (Bodil Malmsten i Babel SVT2 5 oktober 2014)

Bodil Malmsten intervjuades i tv-programmet Babel som sändes söndagen den 5 oktober 2014. Där talade hon om skrivandet och konsten att skriva. Hon pratade bland annat om ordning, vilket hon också gör i sin bok, Så gör jag: konsten att skriva. Jag hade länge tänkt att jag skulle läsa den här boken så nu när jag fick tillfälle att ta tag i det projektet blev det ypperligt tillfälle. Detta inlägg är av reflekterande karaktär och jag kommer att kommentera delar av innehållet i boken, genom egna reflektioner, relaterat till annan litteratur om akademisk skrivande, och genom att ta upp delar av innehållet som jag anser vara lärorikt och relevant för min egen skrivprocess och de processer som jag befinner mig i just nu vad det gäller mitt egna akademiska skrivande.

I Bodil Malmstens (2012) bok Så gör jag: Konsten att skriva understryker författaren att skrivande också kan vara en undersökning och att skrivandet i sig självt kan fungera som ett tänkande. I likhet med akademisk skrivande kan denna syn på skrivande även återspegla de processer som det akademiska skrivandet innebär. Att börja formulera och skriva är som ett aktivt tänkande, där tankarna får en fastare form som går att kommunicera. Malmsten belyser att skrivandet kan vara en undersökning, ett seende, ett förhållningssätt och inte minst ett sätt att vara i världen. Lite påminner detta om Asplunds (1983) Om undran inför samhället, där han skriver om att förstå ett socialt fenomen och dess betydelser och mening. Asplund tar även upp aspektseende och att det genom att anta ett perspektiv eller seende så möjliggör det att beskriva eller förklara ett fenomen. Detta känns central och betydelsefullt för både akademisk skrivande och annat litterärt skrivande.

Malmsten (2012) betonar njutning och lust som centrala incitament för skrivande och skapande i allmänhet. Detta är något som jag ofta glömmer bort i mitt eget skrivande, eller kanske snarare tappar bort under skrivandets gång. Ofta är det både njutningsfullt och lustfyllt i en inledande process av att t.ex. skriva en ny artikel, men under skrivandets gång och när artikeln börjar ta form och mer är i behov av att slipas, skärpas till, fått kommentarer eller i slutfasen, så försvinner njutningen och blir mer av ett ok som är tungt att genomföra och slutföra.

Tre grundläggande krav som Malmsten (2012) lyfter för att skrivandet ska bli verklighet är dessa:

1. Sammanhängande tid och en fredad plats att göra det på.
2. Uthållighet.
3. Något tillräckligt viktigt, tillräckligt unikt för att försumma allting annat för.

Dessa tre krav skulle man direkt kunna koppla till akademisk skrivande och för att även denna form av skrivande ska bli av. Tid är en nyckelfaktor, men sammanhängande tid ännu mer centralt. För mig själv tar det ofta lång tid att komma in i skrivandet och helst skulle jag vilja ha minst en vecka i taget för att skriva för att lyckas åstadkomma något resultat. Vissa forskare brukar prata om att ha skrivtimmar, t.ex. en timmes effektiv skrivtid på förmiddagen och en på eftermiddagen eller en timme om dagen. Jag har aldrig lyckats särskilt bra med den formen av skrivande utan har ett stort behov av sammanhängande tid. Uthållighet går att relatera till det jag skrev ovan om att lusten och njutningen försvinner när skrivandet går in en andra eller sista fas. Där saker ska slipas, strykas, skärpas etc. En annan prövning av uthållighet är de (ofta) långa review-processerna. Där något skickas iväg som ses som mer eller mindre färdigt, som sedan kan hinna bli inaktuellt i den egna processen när det kommit tillbaka, vilket i sin tur prövar en ny form av uthållighet i att sätta sig in i sitt eget arbete och material, sina texter, gång efter annan. Att ha något unikt att komma med som är tillräckligt viktigt för att bli publicerat är väldigt centralt inom det akademiska skrivandet och något som också ofta lyfts fram i enskilda artiklar t.ex. Bidraget till forskningsfältet, bidraget till samhället etc. I likhet med Beckers (2008) begrepp Concepts så är betydelsen av att sätta samman det som vi lärt av våra studier (Samples) till generella idéer och slutsatser att leverera i våra texter. Även om Beckers bok inte handlar om skrivandet specifikt utan mer om ge ”tips” och ”råd” kring forskningsprocessen som sådan så går det ändå att relatera till leverans av resultat, där skrivandet är en form av leverans.

En övning som Malmsten (2012) skriver om som väldigt konkret och rakt på sak är att ta reda på vilka du som skrivande respekterar och vilka författare/skribenter som är respektabla. Denna övning, eller kanske snarare uppmaning, tyckte jag var intressant. Malmsten understryker att det viktiga inte är att ta reda på vilka som är välansedda utan vilka som du anser vara respektabla och respektera dem. En tydlig likhet med att skriva en forskningsöversikt, något som är ständigt återkommande inom det akademiska skrivandet. Där det kanske inte enbart handlar om att ta reda på vilka som man själv anser vara respektabla, utan att skriva in sig i ett fält och hänvisa till relevant forskning, men ändå en poäng som jag tycker att man kan inspireras av. Vilka förebilder, vilka studier, vilken forskning respekterar och vill jag relatera min egen studie till.

Andra tips (eller vad Bodil Malmsten kallar ”order och råd”) som känns viktiga är; att vara konkret, att titlar är ett kapitel för sig och kräver sin tid och sitt arbete, att se till att det som måste finnas med finns med, lära av det som är bra, att inte skriva så att någon blir rasande om detta inte är din avsikt. Dessa order och råd känns användbara även för det akademiska skrivandet och alla kan relateras det skrivande som man oftast står inför som forskare.

I tv-programmet Babel (SVT2 5 oktober 2014) tog Bodil Malmsten även upp en annan aspekt av skrivandet som handlade om hur skrivandet har förvandlats genom datorns framväxt som arbetsredskap. Malmsten säger att hon är oerhört tacksam över datorn. Hon talade bland annat om hur datorn och de redigeringsmöjligheter som den erbjuder gör det möjligt att röra om i texter och hur detta påverkar skrivandet och gör att processen med att röra om blir effektivare och enklare. Att röra om och klippa och klistra är något som karaktäriserar mitt egna skrivande. Så får ofta mina egna texter också fungera. Jag skriver väldigt ofta mycket först (inte särskilt tidseffektivt kanske) för att sedan nästan alltid hamna i att klippa och klistra (och även naturligtvis ta bort) stora delar av texten för skapa den linjäritet som jag från början av skrivandet avser att skriva fram. Malmsten (2012) tar även upp detta i boken och relaterar till en tid då sax och tejp fick användas för att uppnå samma resultat som nu går att åstadkomma med några få knapptryck. Det akademiska skrivandet liksom de skrivande processer som Malmsten beskriver består sällan av linjära processer, trots att vårt läsande av många texter ofta gör det.

Bodil Malmstens (2012) bok Så gör jag: Konsten att skriva är en fantastisk bok på många sätt, oerhört inspirerande, användbar och samtidigt spännande och väldigt intressant. Det finns väldigt många kopplingar till akademiskt skrivande, varav några spår eller tankar som jag tagit upp här, men jag skulle kunnat ta upp väldigt många fler. En viktig sak dock som jag vill avsluta detta inlägg med är att min läsning av boken gav en nyfunnen lust till skrivandet. Det akademiska skrivandet innebär många krav, instrumentella inslag, frustration och att foga in skrivandet till någon form av mall (på ett eller annat sätt), som ibland tenderar att ta bort mycket av det lustfulla och njutningsbara som Bodil Malmsten lyckas förmedla som en hållning till skrivandet. Även om boken innehåller många tankar om skrivkramp, ångest och självcensur som en del av skrivprocessen så lämnades i alla fall jag som läsare med en känsla av glädje och lust till skrivandet efter min läsning av boken.

Referenser

Asplund, J. (1983). Om undran inför samhället. Argos/Palmkrons Förlag.

Becker, H. (2008). Tricks of the trade: How to think about your research while you’re doing it. Chicago: Chicago University Press.

Malmsten, B. (2012). Så gör jag: Konsten att skriva. Modernista.